Gråa skyar, regn o rusk, smutsigt och klenigt, mörka morgnar och mörka kvällar. Tröttheten vet ingen gräns! Vad man än försöker ta sig till så tar energin slut så fort man tittar ut genom ett fönster. Näe!! Ge mig snö och kyla! Sådär svinkallt får det gärna bli så det gnistrar i luften när solen ligger på och näsborrarna fryser ihop när man drar ett djupt andetag genom näsan. Bilden är tagen längs vägen mot Örnekulla på Kinnekulle en sådär härligt svinkall Januari-eftermiddag. Iskristallerna i luften får solen att nästan se avlång ut. Minns hur jag packade ner en termos med varm choklad i kameraväskan, klädde på mig varma kläder och gav mig ut på vandring. Det är liksom inte lika lockande att ge sig ut på vandring en dag som denna då man troligen hade behövt både regnponcho och pannlampa… Nä! Ge mig vinter!! På riktigt!!