Man kan se det här med fotograferande, eller bildskapande som jag hellre säger, på så många olika sätt.

Man kan ta en bild för att dokumentera något. Kanske att man tar en bild till lokala dagstidningen vid något evenemang som ska kompletteras med en text. Eller när man tar bilder på sin bil man ska sälja på annons. Då bör man kanske hålla sig så nära verkligheten som möjligt.

Man kan ta en bild för att förmedla en känsla. Man står i en vacker lummig skog och solstrålarna bryter sig mellan trädstammarna och man upplever en närmast spirituell atmosfär. Man tar upp kameran och tar en bild för att försöka förmedla vidare känslan. När man kommer hem och tittar på bilden är den platt och tråkig och förmedlar inte alls den känslan man upplevt på plats. Här krävs redigering för att uppnå den där känslan. Mer uns i solstrålarna, justering av färgtemperatur, ökad kontrast i omgivningen m.m. tills man till slut uppnår känslan man upplevde och vill förmedla.

Sen kan man också ta en foto och helt gå bananas för att skapa en bild som inte alls är till för att förmedla vidare det man upplevt på plats. Det går över till kreativt bildskapande. Pablo Piccaso blev ifrågasatt på sin tid när han målade tavlor som inte föreställde något verkligt motiv. Men ändå är han en av de mest berömda konstnärerna någonsin. Nu handlar det inte längre om dokumentation. Nu handlar det om skapande. Här finns egentligen inga gränser för vad man får ta sig till. Här kan man lägga till saker som inte fanns med från början, eller plocka bort saker i bilden, lägga till effekter, ändra på färger etc.

Här är en bild direkt ur kameran på den vackra träkyrkan vid Sôre Osen i närheten av Trysil, Norge, där jag för tillfället var kökspersonal på ett läger. Bilden togs under en promenad tillsammans med min kökskollega en lite mulen eftermiddag. Vacker kyrka i en fantastisk omgivning (jag gillar vindkraftverk). Men ack så gråmulen och platt bild tänk vad fin den hade varit i morgonsol…

Efter att ha lagt till en morgonsol utanför bild till vänster och målat lite mer ljuset på omgivningarna och kyrkan samt beskuret och rätat upp bilden blev det en helt annan bild. Inte var jag där och tog bilden på morgonen, inte var det detta jag och Maria såg. Men utifrån min fantasi och kreativitet blev bilden såhär till slut. Fusk? Icke då! Kreativt bildskapande!

Och jo… Omslagsbilden på våffelstugan på toppen av Trysilfjället… Man får inte vara uppe på fjälltoppen så sent att jag kunnat ta den bilden i det som ser ut att vara kvällssol. Bilden är tagen en ändå väldigt vacker förmiddagen och ser ut såhär direkt från kameran.

Tidigare under dagen besökte jag naturum på motsatt sida av sjön och fotade lite sjöfågel.

Krügerparken

Dag två gick resan vidare mot Nelspruit där vi mötte upp med vår guide för de kommande dagarna i Krügerparken. Krügerparken är Sydafrikas största och mest besökta nationalpark. Det är ett område om ca 20 000 kvadratkilometer där djuren lever fritt i sin naturliga miljö. Storleken på området gör att du kan uppleva flera olika typer av natur beroende på vart i parken du befinner dig. I söder är det mer vatten och mer växtlighet. Åker man norr ut minskar växtligheten och en helt annan miljö framträder. Vi kom att tillbringa två nätter i den södra delen på en stor camp kallad Skukuza för att sedan åka vidare norr till Camp Satara. Det gav oss en fantastik upplevelse av det skiftande landskapet. Hela vistelsen i Krüger arrangerades av Hylton Langley Safaris & Adventures där vi fick privilegiet att åka runt i deras safari-jeep tillsammans med guiden och fotografen Armand Grobler. Att åka genom Krüger med en guide med skarpa ögon, massor av kunskap om djuren och dess beteenden och ständig kontakt med andra guider över komradion för att hitta de mest svårfunna och eftertraktade djuren, det var ovärderligt! Att snubben dessutom är professionell fotograf gjorde ju saken än bättre då han såg till att ställa upp jeepen i rätt vinkel för oss att fota och ofta så att även ljuset föll rätt på motivet. Armand lagade även maten åt oss så vi blev nästan lite bortskämda med att bara kunna glida med hela veckan.
Dagarna började med tidig uppgång på morgonen vid 04:00 för att hinna få i sig lite morgon-te innan portarna på campen öppnade och dagens första resa ut i vildmarken tog sin början. Innan solen stigit upp är det fortfarande svalt i luften och djuren passar på att röra på sig. Om man då är på rätt plats vid rätt tillfälle så kan man få se ett nyvaket lejon ställa sig upp och gäspa stort, eller en leopard smygandes på marken efter föda för dagen. Vi hade turen och fick se både lejon, leoparder och geparder under dessa timmar. Runt nio begav vi oss tillbaka mot campen för frukost, vila några timmar och äta lunch för att senare under eftermiddagen ge oss ut på en ny runda fram till solnedgången. Vi såg mycket under eftermiddag/kvällsturerna men helt klart var det morgonturerna som gav bäst utdelning.
Vi tillbringade totalt sex dagar i Krüger fulla med otroliga upplevelser och möten med de fantastiska afrikanska djuren. Vi fick se ståtliga giraffer, utrotningshotade noshörningar, enorma elefanter, präktiga lejon, snabba geparder, skygga leoparder, antiloper av alla dess slag, små och stora apor för att avrunda med en väldigt giftig orm på vägen ut ur parken, en svart mamba. Vi fick uppleva hur djurens vardag ter sig, som när en leopard försvarade sitt revir mot två inkräktande geparder eller glädjen och upphetsningen hos en stor elefantjord som fått vittring på vatten efter en lång dag i värmen. Det var ett nöjt resesällskap som lämnade Krügerparken för denna gång.

Swaziland

Från Nelspruit åkte vi vidare mot Swaziland. Ett litet kungadöme, i storlek med Småland, som ligger nordöst om Sydafrika. Genom vännerna P-O och Lotta Axelsson, som driver Swazi Aid, har vi här möjlighet att få bo några dagar och träffa Swazier som gärna visar oss hur livet ser ut på den fattiga Afrikanska landsbygden och hur Swazi Aids arbete gjort stor skillnad. Swazi Aid har ett engagemang för utsatta människor i form av ekonomiskt stöd till utbildning, sociala byggprojekt, fadderbarnsverksamhet m.m. Mer info finns på swaziaid.se. Den senaste tiden har handlat mycket om vattenprojekt i form av brunnsborrning. Vi besökte bl.a. ett antal borrhål och fick se vilken skillnad de gjort för befolkningen. Kvinnor och barn som tidigare fick tillbringa stor del av dagen med att gå till den smutsiga, periodvis uttorkade floden för att hämta vatten, samlades nu istället runt en vattenkran där rent och friskt vatten pumpas upp. Glädjen över kranarna gick inte att ta miste på! Några dansade för oss för att visa sin tacksamhet. Det är kanske inte så konstigt. De berättade bl.a. om hur barnen tidigare blev sjuka av det smutsiga vattnet och då inte kunde gå till skolan. Nu är barnen friskare, kan gå till skolan, få lära sig läsa, skriva och räkna vilket i sin tur leder till en mycket ljusare framtid. Tänk vad rent vatten kan göra skillnad. Något vi kan ta för givet här hemma i Sverige.
Vi besökte även ett par samlingar i kyrkor som Swazi Aid varit med och stöttat innan vi for vidare mot Hlane Royal National Park där vi hade bokat in oss för en övernattning. Här passade vi även på att ta en guidad safaritur inne i parken där vi bl.a. fick se en flock lejon gå ner till ett vattenhål för att dricka vatten.
Morgonen där på åkte vi vidare söder ut, genom gränskontrollen för att återigen befinna oss på Sydafrikansk mark.

St. Lucia

På Sydafrikas östra kust finner man det lilla samhället St. Lucia som framför allt är känt för flodhästar! Här begynner en flod in från Indiska Ocianen. Här trivs flodhästarna bra tillsammans med krokodilerna som ligger och lurpassar på kanterna av floden. Här gav vi oss ut med båt på floden, inte själva så klart, med en erfaren kapten som lotsat runt i de här vattnen i många år. På dagarna ligger flodhästarna mest stilla i vassen och latar sig. De grymta lite när vi närma oss med båten och en del passade på att visa hur stort de kan gapa och vilka stora tänder de har. När kvällen kommer är det bäst att hålla ögonen öppna. Då går nämligen flodhästarna upp ur floden för att äta gräs. Men eftersom byn ligger så nära floden så finns risken att man kan stöta på en flodhäst på gatan när man är på väg hem från restaurangen. I vartannat gathörn sitter skyltar med flodhästsiluetter och texten ”Beware of hippos at night” och vid en del hotell och restauranger kan man se foton på flodhästar som varit och hälsat på. Med många flodhästbilder på minneskorten reste vi vidare.

Ithala

En bit upp i bergen, inte så långt ifrån gränsen till Swaziland, ligger Ithala Game Reserve. Ett naturreservat i en helt fantastik miljö. Här bodde vi i hus som låg inklämda mellan bergen på små stengator. Den här campen var inte inhängnad vilket gjorde att du faktiskt kunde stöta på  stora vilda djur precis utanför huset. En av oss stötte på en kudu när han packade ur bilen. Här gav vi oss ut med guide tidigt på morgonen för att se djuren i rörelse och solens uppgång över det minst sagt storslagna landskapet. Flera av djuren vi träffade på hade vi sett tidigare i bl.a. Krüger men miljön här uppe i bergen gjorde mötena ändå väldigt unika. Utöver turen med guiden på morgonen gav vi oss även ut med vår egna bil några timmar under dagen. Denna gången fick vi äran att bekanta oss med zebror, flera arter av antiloper, vårtsvin och även de små men ack så viktiga dyngbaggarna. Vi fick även följa en giraffamilj. Mamma, pappa och barn gick längs med en av vägarna där vi åkte. De tittade nyfiket på oss men verkade inte störda av vår närvaro så vi följde med dem en bit på dagens vandring. Vi skulle bara vara ute ett par timmar innan lunch men hade svårt att slita oss från giraffamiljen så det blev en något sen lunch den här dagen.

Efter ett par nätter i bergsstugan var det dags att påbörja färden mot Johannesburg för att flyga hem till  Sverige igen. Ännu en fantastisk resa i Afrika var till ända. Trötta men väldigt nöjda befann vi oss till sist på tågperongen i Skövde där vi startade.

Såhär i efterhand kan jag avslöja att det dröjde inte många veckor innan man började kika på alternativa resmål till nästa Afrikaresa. Har man varit i Afrika en gång vill man gärna dit igen. Har man varit där två gånger är man beroende! Någon som vill hänga på?

Jag vill till sist säga att detta är en mycket kort sammanfattning av resan. Jag har massor av bilder, fakta och historier att dela med mig av! Är det så att du engagerar dig i någon grupp som skulle vara intresserade av en visning så får ni gärna höra av er.

Här är några bilder från vår strapats.

Efter några timmar gick färden vidare mot trandansen på sjöns sydvästra sida. Här håller tranorna till på dagarna tillsammans med knölsvanar och gäss. I dag fick jag höra att någon timma efter att jag åkt från trandansen hade en örn attackerat och dödat en trana vilket medförde att alla andra fåglar flydde platsen i ren panik. En oerhört ovanlig händelse. Det hade varit riktigt häftigt att se! Men men, håll till godo med de lugna fåglarna jag fångade på bild.

Kul att känna att stora telezoomen kommer till rätta och göra ett fint jobb. Bilderna är tagna på frihand alternativt sittande med ett knä som stöd (kan behövas då bara objektivet väger strax över 2 kilo).

Framöver vore det kul att kunna komma lite närmre djuren. Får se hur jag lyckas med detta.

Här är några fler bilder från dagen.

Men… Resan är ju först till hösten… Vad ska jag med 2kg 600mm-optik till nu? Det är ju nästan bara fågelskådare som släpar omkring på sådana prylar i Sverige. Jag får helt enkelt testa på det här med fågelskåderi och se om jag blir klok på det! Det verkar ju ändå lite trendigt just nu då SVT satsat på ett tävlingsprogram i ämnet, Det stora fågeläventyret.

Grundförutsättningarna kunde ju varit bättre då jag egentligen inte har något som helst intresse för våra fågelarter. I veckan trodde jag att jag pekade ut en talgoxe varpå sälskapet påpekade att det var en blåmes jag tittade på.
Men men! Livet är fullt av utmaningar. Våren 2012 kunde jag inte springa 1km utan att få håll och vansinnigt ont i benen. Mindre än ett år senare sprang jag Göteborgsvarvet! Vi får se vart det här landar!

Jag har börjat med att sätta ut mat till fåglar i trädgården. Igår gömde jag mig med min nu ganska storväxta kamera på stativ bakom bilen för att fota de små liven när de gotta sig på fröerna jag satt ut. Ett par blåmesar vågade sig till slut fram (bl.a. den på bilden) … Tror att min katt skrämt bort alla fåglar.

Om jag inte tröttnar redan de första veckorna är planen att ge sig ut till Hornborgarsjön framåt April. Fortsättning följer…