]]>Bilden är tagen vid kalkbrottet utanför Hällekis där jag passerar under en av mina favoritrundor. Där brukar jag passa på att sätta mig vid klippkanten och inta min medhavda fika med utsikt över brottet.
]]>
Sedan denna lilla olycka har livet varit fullt med nya utmaningar! Jag gillar utmaningar! Att få lära sig konsten att skära upp en köttbit med en arm i mitella samtidigt som ena benet vill vara sträckt under bordet. Att diska utan att riktigt orka hålla emot med vänstra handen. Att byta lampor i taket med en hand utan att kunna gå upp för en trappstege. Jätteintressant! Men just lövkrattning ser jag som en extra stor utmaning med en vänsterarm som inte riktigt vill hålla emot lövkrattan. Jag får ta o fillura lite på detta en stund så kanske jag hittar en lösning även på denna utmaning! ]]>
Här gäller det att ha sin kamera i beredskap. Rätt som det är dyker det upp ett djur precis mitt framför ögonen på en och då har man inte tid att rota i en väska. VARNING FÖR PRODUKTPLACERING! Jag har min kamera hängande på axelremmen i ett CapturePRO- fäste från Peak Design. Ovärderligt! Du fäster enkelt kameran vid axelremmen, någon annan rem eller i ditt bälte om du tycker det är bekvämare att bära kameran i midjan. Syftet är att du alltid ska ha kameran i beredskap och kunna dra kameran snabbare än din egen skugga. Bli Lucky Luke i fotograftappning.
Här bjuder jag på några bilder från dagen. Det blev också några filmsekvenser under dagen men de lägger jag till samlingen som förhoppningsvis ska bli en Kinnekullefilm så småningom med klipp från olika platser på kulle i olika årstider.
]]>Nej, det är inte zombieapokalypsen vi upplever. Det är Pokemon Go som förtvinar sinnena på vår befolkning. Detta fenomen sprider sig likt ett virus och smittar även den mest sofistikerade eliten. Däribland mig!
Skämt o sido, alla har läst om det eller hört om det. Någon i byn försökte sälja sitt hus med säljargumentet ”Det finns ett pokestop på tomten”. Unga individer sitter i grupper vid olika pokestops (aldrig har parken utanför centrumhuset i Götene varit så välbesökt) men även den snäppet äldre generationen, den så kallade medelåldern (jag tror jag hör hit men jag är inte helt säker), avslöjas med att spela spelet. Men då med en mycket mer diskret framtoning där de går med telefonen i handen för att känna vibrationen när en Pokemon dyker upp i dess närområde, tittar först omkring sig för att se om någon annan ser en, tar ett steg in i skuggan för att våga lyfta telefonen och skicka iväg bollen mot den lilla figuren på displayen.
Vad är det då som är så kolossalt fängslande med Pokemon Go? Ja, det undrar jag med! Spelet i sig går ut på att fånga små söta pokemons som dyker upp på kartan lite varstans. Dessa små figurer samlar man tills man har dem alla (vilket antagligen aldrig kommer ske). Med dessa figurer kan man sedan… ja… göra ingenting?? Jo man kan tydligen kämpa en herren-på-täppan-kamp vid de olika pokegymmen som finns utspridda på kartan. Men vitsen med det är….??
Jo! En annan sak kan man göra med sina små söta figurer. Men kan trycka på dem för att höra deras läte. Oftast något fullkomligt anskrämligt läte likt det du får om du spelar upp ett kasettband från din gamla Commodore 64 i en vanlig kasettbandspelare på halvfart. Men ändå fängslas man i jakten på de små odjuren av någon outgrundlig anledning. Skumt är det.
Men vad gör det? Att spelet egentligen är totalt meningslöst? Man måste se det positiva! De barn som lätt fängslats vid spel framför tv och dator tidigare får en anledning att komma ut och röra på sig. Ibland kan man även få ägg som man måste gå en viss sträcka innan de kläcks. Jag var tvungen att gå en mil för att kläcka ett av mina ägg. Det är ju fantastiskt!
Så till alla som våndats över barn och ungdomars stillasittande med varningar om tidig benskörhet och förtvinad muskulatur. Pokemon är räddningen!
Gotta catch em all!!
]]>Vad hände under semestern då?
Jo den inleddes med att lösa in en upplevelsepressent jag fått av några goda vänner. 20km Ferrarikörning! Lördag morgon den 16 Juli Kl. 8:37 var det bestämt möte utanför en skola i Lerum. Här fick jag sätta mig i en Ferrari F430 F1 Spyder och vråla iväg ut mot motorvägen. Det blev en tur mellan Lerum och Floda. Var det kul? -JA! För en grabb som jag som alltid drömt om sportbilar av den lite vassare typen var det naturligt vis himmelskt att få sätta sig bakom ratten på en Ferrari med V8 på 490hk bakom ryggen.
Efter detta påbörjade jag och kamrat Marcus en resa neråt Tyskland. Två teknik/IT-nördar på resa i en bil. Vi hade egentligen inte planerat så mycket mer än ett par sevärdheter som tilltalade våra intressen. Spontant svängde vi av vägen redan vid Varberg för ett besök på radiostationen Grimeton. Vidare neråt mot Öresundsbron. Vi hade faktiskt inte ens bokat något boende för första natten utan löste det med vägen när vi fick lite klarhet i vart vi skulle stanna någonstans.
Det blev Hamburg redan första natten för att dagen därpå besöka Miniatür Wunderland. En fantastisk miniatyrvärld som är väl värd ett besök. Men se till att ha gott om tid! Det är så otroligt många detaljer att titta på. Så mycket saker som händer överallt i miniatyrlandskapet så 6-7 timmar tog det för oss att gå igenom. Ska du se alla detaljer får du nog lägga flera dagar.
Dagen efter detta drog vi ner åt Düsseldorf och stanna till på Classic Remise för att spana in alla vackra gamla och nya exklusiva bilar. Här fanns allt från gamla Ferrari Dino till moderna Lamborghini Adventador. Framåt eftermiddagen/kvällen landade vi i Köln. Riktigt vacker stad. Bl.a. kikade vi in i den fantastiska Kölnerdomen (kyrkan på bilden längst upp).
Dagen därpå åkte vi vidare till Padderborn. Här ligger HNF datormuseum som sägs vara världens största datormuseum. Informationsteknikens utveckling från skrift på lerplatta till Virtual Reality. Allt från mekaniska miniräknare till alla typer av datorer som haft betydelse i utvecklingen. Guidade av en robot befann vi oss i en miljö som kort kan beskrivas som ett himmelrike för två IT-nördar.
Vidare mot Kassel där vi nästa dag gjorde ett besök i den berömda bergsparken. Snopet nog var vi lite för tidiga för att vara på rätt plats när vattnet släpptes på i kanalerna och vattentrapporna ner för berget. Detta ska tydligen vara ganska spektakulärt annars.
Mot kvällen hamnade vi i Hanover för att nästkommande dag göra ett besök på ett flygmuseum innan resan åter gick norr mot Danmark och Kolding.
Kommande dag tillbringades på Legoland! Detta är ett sådant ställe man egentligen borde låna någons unge för att legitimera ett besök… Men vem skulle låna ut sin unge till oss?? Så vi körde på utan barn och blev barn på nytt själva istället! Skämt o sido så fanns en del att se även för vuxna. Imponerande legostäder!… Men det mesta är ändå för barn. Efter Miniatür Wunderland var det svårt att riktigt imponera på oss när det kom till miniatyrstäder.
Efter detta gick resan hemåt igen. Efter en lördagkväll med kinamat på snikeklippan en bit från Ullevi där Bruce Springsteen spelade så begav jag mig vidare hemåt Götene.
Hemma ett par dagar innan jag stack vidare till sommarstugan och avnjöt några dagar där i all ro… Ja, ro det kan vi göra nu efter att Calle och jag lagat båten!
Tredje veckan blev den där det-fixar-jag-på-semestern-veckan. Lite pyssel med uppdatering av ett par webbplatser, fönsterputsning, uppsättning av minecraftserver åt alla spelande syskonbarn… jaja, jag erkänner, jag är också inne och bygger lite. Lata dagar med lite lagom småpyssel.
Som sagt. Det kändes helt ok att gå tillbaka till jobbet…. Drake vilket långt inlägg det här blev! Såhär kan jag ju inte hålla på!
]]>Tanken är att jag här i bloggen ska dela med mig av bilder och tankar från dagarna som går. Mycket foto blir det, både i bloggen och som samlingar på den separata fotosidan. Jag kommer även bjuda på en del videoklipp. Jag tror att sidan i helhet kan skapa en bild av vad jag är för fillur. Håll till godo! ]]>