Resan jag skulle göra var en 6 dagar lång resa längs norska kusten ner till Bergen med temat ”En resa genom fotografens paradis” under ledning av fotograf Jørn Allan Pedersen. Dagarna bestod av utbildning, fotografering och härlig gemenskap med en grupp av andra fotointresserade. Efter att ha checkat in i min hytt med den mest fantastiska utsikten genom fönstret (en livbåt) inleddes resan ut över vågorna på Barents hav en bit innan vi nådde Norska havet.

Under resan gjordes många stopp i de hamnar vi passerade. I några hamnar stannade vi lite längre tid och vi passagerare hade då möjlighet att gå av båten någon timma. Första långa stoppet var i Hammerfest, ett mysigt litet samhälle med en väldigt vacker kyrka bland mycket annat.

Efter någon timma här gick färden vidare ner mot Tromsø. På vägen hade vi stort hopp om att se norrsken. Tyvärr hade vi lite oflyt med vädret. Norrskenet fanns där men tyvärr var himlen också täckt av moln. Några bilder fick vi ändå på en strimma norrsken genom en lucka i molntäcket innan vi nådde hamnen i Tromsø.

Nästa längre stopp infann sig i Svolvaer, Lofoten. Lofoten är fantastiskt vackert oavsett årstid. Svolvaer är det samhälle som utgör lite av en centralort för Lofoten. Karaktäristiskt för Svolvaer är det stora fjället Fløjen som majestätiskt sträcker sig upp bakom samhället. Jag har god lust att besöka Lofoten och Svolvaer under sommaren vid något tillfälle då detta är ett mycket vackert och naturskönt område.

Resan gick vidare längs kusten och ofta stod jag på däck och bara njöt av det vackra och rogivande fjällandskapet vi åkte genom. Oftast går rutten innanskärs så att man har fjäll på båda sidor av båten vilket ger en väldigt speciell upplevelse.

Tidiga morgon gick vi i hamn i Trondheim där flera passagerare avslutade sin resa och andra valde att gå på. Man kan alltså välja hur lång resa man vill göra med Hurtigruten. Man kan välja att bara åka mellan ett par av de större hamnarna om man så vill. Den klassiska rundresan är annars Bergen-Kirkenes-Bergen under 12 dagar.
När vi lagt ut från Trondheim gick resan vidare mot Molde. Under denna etapp fick vi besked att vi skulle få förlänga vår resa med nästan ett dygn. Detta pga. av storm längs kusten ner mot Bergen. Det skulle blåsa en bit över 20 m/s vilket båten är byggd för att klara… men inte besättning och passagerare förklarade kapten. Därav valde man att ligga kvar i Molde över natten och erbjöd sig hjälpa till att boka om eventuella flyg/tågresor hem som blev uppskjutna p.g.a. förseningen.
Dagen därpå gick färden vidare ner mot Bergen. Stormen hade inte lagt sig helt så lunch ombord var en spännande upplevelse denna dag. Passagerare som snubblade över varann med sina tallrikar medans de rutinerade servitriserna var snabba att ta hand om tomma tallrikar och bestick på borden för att minimera antalet krossade tallrikar och glas.

Längre framåt eftermiddagen lugnade sig vädret och vi åkte återigen innanskärs ner mot Bergen. Nu var det inte riktigt lika mycket snö i omgivningarna men ack så vackra vyer ändå. Vi kom fram till Bergen kommande natt och fick kliva av båten först kl. 7 på morgonen när terminalen öppnade. Jag hade bokat ett tåg som gick vid lunch så jag hade några timmar att slå ihjäl innan tåget gick och kunde då strosa runt i vackra Bergen medans solen gick upp.

Det blev fin avrundning av resan.
För dig som blev lite sugen att göra en resa längs norska kusten med Hurtigruten men lever i tron att detta är fasligt dyrt vill jag avsluta med att tipsa om att göra som jag gjorde. Åk på vintern! Vintern betraktas som lågsäsong och priserna med enklare hytt (likt min) ligger ofta i nivå med en typisk all-inclusive solcharter. Lite färre timmar med dagsljus (speciellt ovan polcirkeln) men otroligt vacker resa ändå.

Nästa stopp var för lunch i Beiostølen strax innan vi rullade in i Skandinaviens kanske vackraste fjällområden, Jotunheimen nationalpark. En viss ton av eufori kunde anas av konversationen i intercomen när vi gled fram på de krokiga vägarna genom det otroligt vackra landskapet med brusande forsar och snötäckta fjälltoppar. Målet för dagen var att ta oss till Spitterstulen, en turistanläggning belägen 1104 m.ö.h. i dalen mellan Galdhöpiggen och Glittertind. Sista vägbiten upp till Spitterstulen var en smal grusväg i hygglig uppförsbacke. Att då möta på lösgående kor på vägen var en ganska intressant upplevelse på motorcykel. Väl framme checkade vi in i vårat lilla rum, åt kvällsmat på restaurangen och gick till kojs.

Dagen därpå var det dags att göra vår toppbestigning. Efter frukost åkte vandringskängorna på och vandringen upp mot toppen av galdhöpiggen belägen på 2469 m.ö.h. påbörjades. En vacker men något ansträngande vandring då man ska ta sig 1365 meter uppåt över stenar och klippblock. Efter att ha tagit sig över några krön hamnade vi i första snötäckta svackan. Skönt att svalka sig lite med snö denna otroligt varma sommardag. Efter 4-5 timmars vandring nådde vi så toppen… Där man kan köpa sig lite fika och en t-shirt om man vill. För tro inte annat än att norrmännen satt upp en kaffestugan på toppen!

Efter några minuters paus påbörjades vandringen neråt igen. Totalt tog det 8-9 timmar att vandra upp till toppen och ner igen. Duschen efter detta var minst sagt välbehövlig. Middagen på kvällen smakade också väldigt bra.

Efter en andra natt och frukost på Spitterstulen påbörjades färden hemåt. Ner för den lilla grusvägen, återigen med inslag av ko-slalom, och vidare med riktning mot Lillehammer. Väl i Lillehammer gjordes ett stopp för lunch… och luft… För oj vad varmt det var dessa dagar. Tror vi lyckades pricka sommarens varmaste dagar och dessutom i kombination med vägarbeten längs stora delar av vägen vi valt att färdas på.
Sista natten tillbringades i en liten mysig stuga strax söder om Hamar. Här fanns ”cyklar” att låna för att ta sig ner till badstranden vid sjön några kilometer därifrån. Svettiga efter dagens varma MC-färd lät det som en given kvällsplan trots det lite udda utbudet av lånecyklar.

Efter en god natts sömn i lilla stugan gick färden hemåt. Väl hemma kan vi se tillbaka på några väldigt minnesvärda dagar men mc-åkning på fina slingriga vägar och fantastiska naturupplevelser.

Man kan se det här med fotograferande, eller bildskapande som jag hellre säger, på så många olika sätt.

Man kan ta en bild för att dokumentera något. Kanske att man tar en bild till lokala dagstidningen vid något evenemang som ska kompletteras med en text. Eller när man tar bilder på sin bil man ska sälja på annons. Då bör man kanske hålla sig så nära verkligheten som möjligt.

Man kan ta en bild för att förmedla en känsla. Man står i en vacker lummig skog och solstrålarna bryter sig mellan trädstammarna och man upplever en närmast spirituell atmosfär. Man tar upp kameran och tar en bild för att försöka förmedla vidare känslan. När man kommer hem och tittar på bilden är den platt och tråkig och förmedlar inte alls den känslan man upplevt på plats. Här krävs redigering för att uppnå den där känslan. Mer uns i solstrålarna, justering av färgtemperatur, ökad kontrast i omgivningen m.m. tills man till slut uppnår känslan man upplevde och vill förmedla.

Sen kan man också ta en foto och helt gå bananas för att skapa en bild som inte alls är till för att förmedla vidare det man upplevt på plats. Det går över till kreativt bildskapande. Pablo Piccaso blev ifrågasatt på sin tid när han målade tavlor som inte föreställde något verkligt motiv. Men ändå är han en av de mest berömda konstnärerna någonsin. Nu handlar det inte längre om dokumentation. Nu handlar det om skapande. Här finns egentligen inga gränser för vad man får ta sig till. Här kan man lägga till saker som inte fanns med från början, eller plocka bort saker i bilden, lägga till effekter, ändra på färger etc.

Här är en bild direkt ur kameran på den vackra träkyrkan vid Sôre Osen i närheten av Trysil, Norge, där jag för tillfället var kökspersonal på ett läger. Bilden togs under en promenad tillsammans med min kökskollega en lite mulen eftermiddag. Vacker kyrka i en fantastisk omgivning (jag gillar vindkraftverk). Men ack så gråmulen och platt bild tänk vad fin den hade varit i morgonsol…

Efter att ha lagt till en morgonsol utanför bild till vänster och målat lite mer ljuset på omgivningarna och kyrkan samt beskuret och rätat upp bilden blev det en helt annan bild. Inte var jag där och tog bilden på morgonen, inte var det detta jag och Maria såg. Men utifrån min fantasi och kreativitet blev bilden såhär till slut. Fusk? Icke då! Kreativt bildskapande!

Och jo… Omslagsbilden på våffelstugan på toppen av Trysilfjället… Man får inte vara uppe på fjälltoppen så sent att jag kunnat ta den bilden i det som ser ut att vara kvällssol. Bilden är tagen en ändå väldigt vacker förmiddagen och ser ut såhär direkt från kameran.

Tidigare under dagen besökte jag naturum på motsatt sida av sjön och fotade lite sjöfågel.

Krügerparken

Dag två gick resan vidare mot Nelspruit där vi mötte upp med vår guide för de kommande dagarna i Krügerparken. Krügerparken är Sydafrikas största och mest besökta nationalpark. Det är ett område om ca 20 000 kvadratkilometer där djuren lever fritt i sin naturliga miljö. Storleken på området gör att du kan uppleva flera olika typer av natur beroende på vart i parken du befinner dig. I söder är det mer vatten och mer växtlighet. Åker man norr ut minskar växtligheten och en helt annan miljö framträder. Vi kom att tillbringa två nätter i den södra delen på en stor camp kallad Skukuza för att sedan åka vidare norr till Camp Satara. Det gav oss en fantastik upplevelse av det skiftande landskapet. Hela vistelsen i Krüger arrangerades av Hylton Langley Safaris & Adventures där vi fick privilegiet att åka runt i deras safari-jeep tillsammans med guiden och fotografen Armand Grobler. Att åka genom Krüger med en guide med skarpa ögon, massor av kunskap om djuren och dess beteenden och ständig kontakt med andra guider över komradion för att hitta de mest svårfunna och eftertraktade djuren, det var ovärderligt! Att snubben dessutom är professionell fotograf gjorde ju saken än bättre då han såg till att ställa upp jeepen i rätt vinkel för oss att fota och ofta så att även ljuset föll rätt på motivet. Armand lagade även maten åt oss så vi blev nästan lite bortskämda med att bara kunna glida med hela veckan.
Dagarna började med tidig uppgång på morgonen vid 04:00 för att hinna få i sig lite morgon-te innan portarna på campen öppnade och dagens första resa ut i vildmarken tog sin början. Innan solen stigit upp är det fortfarande svalt i luften och djuren passar på att röra på sig. Om man då är på rätt plats vid rätt tillfälle så kan man få se ett nyvaket lejon ställa sig upp och gäspa stort, eller en leopard smygandes på marken efter föda för dagen. Vi hade turen och fick se både lejon, leoparder och geparder under dessa timmar. Runt nio begav vi oss tillbaka mot campen för frukost, vila några timmar och äta lunch för att senare under eftermiddagen ge oss ut på en ny runda fram till solnedgången. Vi såg mycket under eftermiddag/kvällsturerna men helt klart var det morgonturerna som gav bäst utdelning.
Vi tillbringade totalt sex dagar i Krüger fulla med otroliga upplevelser och möten med de fantastiska afrikanska djuren. Vi fick se ståtliga giraffer, utrotningshotade noshörningar, enorma elefanter, präktiga lejon, snabba geparder, skygga leoparder, antiloper av alla dess slag, små och stora apor för att avrunda med en väldigt giftig orm på vägen ut ur parken, en svart mamba. Vi fick uppleva hur djurens vardag ter sig, som när en leopard försvarade sitt revir mot två inkräktande geparder eller glädjen och upphetsningen hos en stor elefantjord som fått vittring på vatten efter en lång dag i värmen. Det var ett nöjt resesällskap som lämnade Krügerparken för denna gång.

Swaziland

Från Nelspruit åkte vi vidare mot Swaziland. Ett litet kungadöme, i storlek med Småland, som ligger nordöst om Sydafrika. Genom vännerna P-O och Lotta Axelsson, som driver Swazi Aid, har vi här möjlighet att få bo några dagar och träffa Swazier som gärna visar oss hur livet ser ut på den fattiga Afrikanska landsbygden och hur Swazi Aids arbete gjort stor skillnad. Swazi Aid har ett engagemang för utsatta människor i form av ekonomiskt stöd till utbildning, sociala byggprojekt, fadderbarnsverksamhet m.m. Mer info finns på swaziaid.se. Den senaste tiden har handlat mycket om vattenprojekt i form av brunnsborrning. Vi besökte bl.a. ett antal borrhål och fick se vilken skillnad de gjort för befolkningen. Kvinnor och barn som tidigare fick tillbringa stor del av dagen med att gå till den smutsiga, periodvis uttorkade floden för att hämta vatten, samlades nu istället runt en vattenkran där rent och friskt vatten pumpas upp. Glädjen över kranarna gick inte att ta miste på! Några dansade för oss för att visa sin tacksamhet. Det är kanske inte så konstigt. De berättade bl.a. om hur barnen tidigare blev sjuka av det smutsiga vattnet och då inte kunde gå till skolan. Nu är barnen friskare, kan gå till skolan, få lära sig läsa, skriva och räkna vilket i sin tur leder till en mycket ljusare framtid. Tänk vad rent vatten kan göra skillnad. Något vi kan ta för givet här hemma i Sverige.
Vi besökte även ett par samlingar i kyrkor som Swazi Aid varit med och stöttat innan vi for vidare mot Hlane Royal National Park där vi hade bokat in oss för en övernattning. Här passade vi även på att ta en guidad safaritur inne i parken där vi bl.a. fick se en flock lejon gå ner till ett vattenhål för att dricka vatten.
Morgonen där på åkte vi vidare söder ut, genom gränskontrollen för att återigen befinna oss på Sydafrikansk mark.

St. Lucia

På Sydafrikas östra kust finner man det lilla samhället St. Lucia som framför allt är känt för flodhästar! Här begynner en flod in från Indiska Ocianen. Här trivs flodhästarna bra tillsammans med krokodilerna som ligger och lurpassar på kanterna av floden. Här gav vi oss ut med båt på floden, inte själva så klart, med en erfaren kapten som lotsat runt i de här vattnen i många år. På dagarna ligger flodhästarna mest stilla i vassen och latar sig. De grymta lite när vi närma oss med båten och en del passade på att visa hur stort de kan gapa och vilka stora tänder de har. När kvällen kommer är det bäst att hålla ögonen öppna. Då går nämligen flodhästarna upp ur floden för att äta gräs. Men eftersom byn ligger så nära floden så finns risken att man kan stöta på en flodhäst på gatan när man är på väg hem från restaurangen. I vartannat gathörn sitter skyltar med flodhästsiluetter och texten ”Beware of hippos at night” och vid en del hotell och restauranger kan man se foton på flodhästar som varit och hälsat på. Med många flodhästbilder på minneskorten reste vi vidare.

Ithala

En bit upp i bergen, inte så långt ifrån gränsen till Swaziland, ligger Ithala Game Reserve. Ett naturreservat i en helt fantastik miljö. Här bodde vi i hus som låg inklämda mellan bergen på små stengator. Den här campen var inte inhängnad vilket gjorde att du faktiskt kunde stöta på  stora vilda djur precis utanför huset. En av oss stötte på en kudu när han packade ur bilen. Här gav vi oss ut med guide tidigt på morgonen för att se djuren i rörelse och solens uppgång över det minst sagt storslagna landskapet. Flera av djuren vi träffade på hade vi sett tidigare i bl.a. Krüger men miljön här uppe i bergen gjorde mötena ändå väldigt unika. Utöver turen med guiden på morgonen gav vi oss även ut med vår egna bil några timmar under dagen. Denna gången fick vi äran att bekanta oss med zebror, flera arter av antiloper, vårtsvin och även de små men ack så viktiga dyngbaggarna. Vi fick även följa en giraffamilj. Mamma, pappa och barn gick längs med en av vägarna där vi åkte. De tittade nyfiket på oss men verkade inte störda av vår närvaro så vi följde med dem en bit på dagens vandring. Vi skulle bara vara ute ett par timmar innan lunch men hade svårt att slita oss från giraffamiljen så det blev en något sen lunch den här dagen.

Efter ett par nätter i bergsstugan var det dags att påbörja färden mot Johannesburg för att flyga hem till  Sverige igen. Ännu en fantastisk resa i Afrika var till ända. Trötta men väldigt nöjda befann vi oss till sist på tågperongen i Skövde där vi startade.

Såhär i efterhand kan jag avslöja att det dröjde inte många veckor innan man började kika på alternativa resmål till nästa Afrikaresa. Har man varit i Afrika en gång vill man gärna dit igen. Har man varit där två gånger är man beroende! Någon som vill hänga på?

Jag vill till sist säga att detta är en mycket kort sammanfattning av resan. Jag har massor av bilder, fakta och historier att dela med mig av! Är det så att du engagerar dig i någon grupp som skulle vara intresserade av en visning så får ni gärna höra av er.

Efter Mölltorp tog jag mig över Vaberget mot Forsvik. På Vaberget ligger en stor gammal militär fästning. Så här vandrar man på militärt område. Inga bilder därifrån tyvärr. Men eftersom inga kanoner eller andra intressanta föremål finns kvar så var det inte så mycket att rikta kameran mot. Mest förfallna förrådsbyggnader samt ruiner efter ett par batterier.

Strax innan Forsvik valde jag att söka upp en plats för natten nere vid vattnet. Tältet slogs upp på en liten plan och kal yta mitt bland allt ris och badkläderna åkte på för ett kvällsdopp innan mat och sömn!

Onsdag morgon fortsatte vandringen genom Forsvik och Forsviks bruk där jag tittade in i ett par av utställningshallarna och tog lite bilder. Mycket vackert område med många fint bevarade industribyggnader. Väl värt ett besök!

Vidare in i den snåriga skogen för vidare vandring mot Undenäs. Inga bilder från den sträckan som jag vill visa här… men låt oss säga att leden bitvis var i väldigt dåligt skick, igenväxt och dåligt uppmärkt vilket naturligtvis är väldigt tråkigt i ett annars så härligt område att vandra i. En ordentlig regnskur mötte mig strax innan jag var framme vid min slutdestination, Undenäs. Skönt! Då hade jag inte packat med mig jacka och regnskydd i onödan
Här följer några bilder från vandringen:

Här är några bilder från vår strapats.