Mellan den 27 oktober och  12 november hösten 2017 befann jag mig återigen i Sydafrika. Denna gång med än mer fokus på foto. Tillsammans med tre andra fotointresserade herrar fick jag två veckor med otroliga upplevelser där mötena med de Afrikanska djuren fick blodet att strömma genom kroppen med en aning högre fart än vanligt.
Resan började på tågperrongen i Skövde där SJ skulle få ta oss ner till Köpenhamn. Från Köpenhamn flög vi till London för byte till ett lite större och mer komfortabelt flyg den 11 timmar långa flygresan ner till Johannesburg.
Väl på plats åkte vi mot vårt första mål, Lion & Safaripark utanför Johannesburg. Här mjukstartade vi vårt äventyr med lejon, giraffer och andra vackra djur i lite mindre inhängnad än de nationalparker vi skulle besöka senare på resan. Här fanns bl.a. en samling vita lejon vilket är väldigt sällsynt i vilt tillstånd (finns ett i Krügerparken).
Efter vårat lilla äventyr åkte vi vidare till  Lesedi Cultural Village där vi tillbringade första natten. Här blev vi varmt välkomnade till Sydafrika med dans och god mat i bufféform som bland annat bjöd krokodilkött. Det är inte var natt man får tillfälle att bo i en såhär färgglad boning.

Krügerparken

Dag två gick resan vidare mot Nelspruit där vi mötte upp med vår guide för de kommande dagarna i Krügerparken. Krügerparken är Sydafrikas största och mest besökta nationalpark. Det är ett område om ca 20 000 kvadratkilometer där djuren lever fritt i sin naturliga miljö. Storleken på området gör att du kan uppleva flera olika typer av natur beroende på vart i parken du befinner dig. I söder är det mer vatten och mer växtlighet. Åker man norr ut minskar växtligheten och en helt annan miljö framträder. Vi kom att tillbringa två nätter i den södra delen på en stor camp kallad Skukuza för att sedan åka vidare norr till Camp Satara. Det gav oss en fantastik upplevelse av det skiftande landskapet. Hela vistelsen i Krüger arrangerades av Hylton Langley Safaris & Adventures där vi fick privilegiet att åka runt i deras safari-jeep tillsammans med guiden och fotografen Armand Grobler. Att åka genom Krüger med en guide med skarpa ögon, massor av kunskap om djuren och dess beteenden och ständig kontakt med andra guider över komradion för att hitta de mest svårfunna och eftertraktade djuren, det var ovärderligt! Att snubben dessutom är professionell fotograf gjorde ju saken än bättre då han såg till att ställa upp jeepen i rätt vinkel för oss att fota och ofta så att även ljuset föll rätt på motivet. Armand lagade även maten åt oss så vi blev nästan lite bortskämda med att bara kunna glida med hela veckan.
Dagarna började med tidig uppgång på morgonen vid 04:00 för att hinna få i sig lite morgon-te innan portarna på campen öppnade och dagens första resa ut i vildmarken tog sin början. Innan solen stigit upp är det fortfarande svalt i luften och djuren passar på att röra på sig. Om man då är på rätt plats vid rätt tillfälle så kan man få se ett nyvaket lejon ställa sig upp och gäspa stort, eller en leopard smygandes på marken efter föda för dagen. Vi hade turen och fick se både lejon, leoparder och geparder under dessa timmar. Runt nio begav vi oss tillbaka mot campen för frukost, vila några timmar och äta lunch för att senare under eftermiddagen ge oss ut på en ny runda fram till solnedgången. Vi såg mycket under eftermiddag/kvällsturerna men helt klart var det morgonturerna som gav bäst utdelning.
Vi tillbringade totalt sex dagar i Krüger fulla med otroliga upplevelser och möten med de fantastiska afrikanska djuren. Vi fick se ståtliga giraffer, utrotningshotade noshörningar, enorma elefanter, präktiga lejon, snabba geparder, skygga leoparder, antiloper av alla dess slag, små och stora apor för att avrunda med en väldigt giftig orm på vägen ut ur parken, en svart mamba. Vi fick uppleva hur djurens vardag ter sig, som när en leopard försvarade sitt revir mot två inkräktande geparder eller glädjen och upphetsningen hos en stor elefantjord som fått vittring på vatten efter en lång dag i värmen. Det var ett nöjt resesällskap som lämnade Krügerparken för denna gång.

Swaziland

Från Nelspruit åkte vi vidare mot Swaziland. Ett litet kungadöme, i storlek med Småland, som ligger nordöst om Sydafrika. Genom vännerna P-O och Lotta Axelsson, som driver Swazi Aid, har vi här möjlighet att få bo några dagar och träffa Swazier som gärna visar oss hur livet ser ut på den fattiga Afrikanska landsbygden och hur Swazi Aids arbete gjort stor skillnad. Swazi Aid har ett engagemang för utsatta människor i form av ekonomiskt stöd till utbildning, sociala byggprojekt, fadderbarnsverksamhet m.m. Mer info finns på swaziaid.se. Den senaste tiden har handlat mycket om vattenprojekt i form av brunnsborrning. Vi besökte bl.a. ett antal borrhål och fick se vilken skillnad de gjort för befolkningen. Kvinnor och barn som tidigare fick tillbringa stor del av dagen med att gå till den smutsiga, periodvis uttorkade floden för att hämta vatten, samlades nu istället runt en vattenkran där rent och friskt vatten pumpas upp. Glädjen över kranarna gick inte att ta miste på! Några dansade för oss för att visa sin tacksamhet. Det är kanske inte så konstigt. De berättade bl.a. om hur barnen tidigare blev sjuka av det smutsiga vattnet och då inte kunde gå till skolan. Nu är barnen friskare, kan gå till skolan, få lära sig läsa, skriva och räkna vilket i sin tur leder till en mycket ljusare framtid. Tänk vad rent vatten kan göra skillnad. Något vi kan ta för givet här hemma i Sverige.
Vi besökte även ett par samlingar i kyrkor som Swazi Aid varit med och stöttat innan vi for vidare mot Hlane Royal National Park där vi hade bokat in oss för en övernattning. Här passade vi även på att ta en guidad safaritur inne i parken där vi bl.a. fick se en flock lejon gå ner till ett vattenhål för att dricka vatten.
Morgonen där på åkte vi vidare söder ut, genom gränskontrollen för att återigen befinna oss på Sydafrikansk mark.

St. Lucia

På Sydafrikas östra kust finner man det lilla samhället St. Lucia som framför allt är känt för flodhästar! Här begynner en flod in från Indiska Ocianen. Här trivs flodhästarna bra tillsammans med krokodilerna som ligger och lurpassar på kanterna av floden. Här gav vi oss ut med båt på floden, inte själva så klart, med en erfaren kapten som lotsat runt i de här vattnen i många år. På dagarna ligger flodhästarna mest stilla i vassen och latar sig. De grymta lite när vi närma oss med båten och en del passade på att visa hur stort de kan gapa och vilka stora tänder de har. När kvällen kommer är det bäst att hålla ögonen öppna. Då går nämligen flodhästarna upp ur floden för att äta gräs. Men eftersom byn ligger så nära floden så finns risken att man kan stöta på en flodhäst på gatan när man är på väg hem från restaurangen. I vartannat gathörn sitter skyltar med flodhästsiluetter och texten ”Beware of hippos at night” och vid en del hotell och restauranger kan man se foton på flodhästar som varit och hälsat på. Med många flodhästbilder på minneskorten reste vi vidare.

Ithala

En bit upp i bergen, inte så långt ifrån gränsen till Swaziland, ligger Ithala Game Reserve. Ett naturreservat i en helt fantastik miljö. Här bodde vi i hus som låg inklämda mellan bergen på små stengator. Den här campen var inte inhängnad vilket gjorde att du faktiskt kunde stöta på  stora vilda djur precis utanför huset. En av oss stötte på en kudu när han packade ur bilen. Här gav vi oss ut med guide tidigt på morgonen för att se djuren i rörelse och solens uppgång över det minst sagt storslagna landskapet. Flera av djuren vi träffade på hade vi sett tidigare i bl.a. Krüger men miljön här uppe i bergen gjorde mötena ändå väldigt unika. Utöver turen med guiden på morgonen gav vi oss även ut med vår egna bil några timmar under dagen. Denna gången fick vi äran att bekanta oss med zebror, flera arter av antiloper, vårtsvin och även de små men ack så viktiga dyngbaggarna. Vi fick även följa en giraffamilj. Mamma, pappa och barn gick längs med en av vägarna där vi åkte. De tittade nyfiket på oss men verkade inte störda av vår närvaro så vi följde med dem en bit på dagens vandring. Vi skulle bara vara ute ett par timmar innan lunch men hade svårt att slita oss från giraffamiljen så det blev en något sen lunch den här dagen.

Efter ett par nätter i bergsstugan var det dags att påbörja färden mot Johannesburg för att flyga hem till  Sverige igen. Ännu en fantastisk resa i Afrika var till ända. Trötta men väldigt nöjda befann vi oss till sist på tågperongen i Skövde där vi startade.

Såhär i efterhand kan jag avslöja att det dröjde inte många veckor innan man började kika på alternativa resmål till nästa Afrikaresa. Har man varit i Afrika en gång vill man gärna dit igen. Har man varit där två gånger är man beroende! Någon som vill hänga på? 😉

Jag vill till sist säga att detta är en mycket kort sammanfattning av resan. Jag har massor av bilder, fakta och historier att dela med mig av! Är det så att du engagerar dig i någon grupp som skulle vara intresserade av en visning så får ni gärna höra av er.