Två saker lockade denna sommar. Att bestiga ett högt berg och att åka motorcykel. Varför inte ta två flugor i en smäll? Att åka motorcykel till ett högt berg och bestiga det? Så fick det bli! Den 22 Juli 2019 gav vi oss iväg, jag och min bror, på våra motorcyklar mot vårat grannland till väster med Jotunheimen nationalpark och toppen av Galdhöpiggen, norra Europas högsta berg, som mål.
Dag ett tog vi oss en bit norr om Oslo till ett hotell inne på ett gammalt militärområde strax söder om Hønefoss. Tur med vädret hade vi då vi precis hunnit checka in på hotellet innan regnet kom. Nästkommande dag gick färden vidare upp mot Jotunheimen nationalpark. En varm dag där isglass vid ett av stoppen inte kändes fel alls.

Nästa stopp var för lunch i Beiostølen strax innan vi rullade in i Skandinaviens kanske vackraste fjällområden, Jotunheimen nationalpark. En viss ton av eufori kunde anas av konversationen i intercomen när vi gled fram på de krokiga vägarna genom det otroligt vackra landskapet med brusande forsar och snötäckta fjälltoppar. Målet för dagen var att ta oss till Spitterstulen, en turistanläggning belägen 1104 m.ö.h. i dalen mellan Galdhöpiggen och Glittertind. Sista vägbiten upp till Spitterstulen var en smal grusväg i hygglig uppförsbacke. Att då möta på lösgående kor på vägen var en ganska intressant upplevelse på motorcykel. Väl framme checkade vi in i vårat lilla rum, åt kvällsmat på restaurangen och gick till kojs.

Dagen därpå var det dags att göra vår toppbestigning. Efter frukost åkte vandringskängorna på och vandringen upp mot toppen av galdhöpiggen belägen på 2469 m.ö.h. påbörjades. En vacker men något ansträngande vandring då man ska ta sig 1365 meter uppåt över stenar och klippblock. Efter att ha tagit sig över några krön hamnade vi i första snötäckta svackan. Skönt att svalka sig lite med snö denna otroligt varma sommardag. Efter 4-5 timmars vandring nådde vi så toppen… Där man kan köpa sig lite fika och en t-shirt om man vill. För tro inte annat än att norrmännen satt upp en kaffestugan på toppen!

Efter några minuters paus påbörjades vandringen neråt igen. Totalt tog det 8-9 timmar att vandra upp till toppen och ner igen. Duschen efter detta var minst sagt välbehövlig. Middagen på kvällen smakade också väldigt bra.

Efter en andra natt och frukost på Spitterstulen påbörjades färden hemåt. Ner för den lilla grusvägen, återigen med inslag av ko-slalom, och vidare med riktning mot Lillehammer. Väl i Lillehammer gjordes ett stopp för lunch… och luft… För oj vad varmt det var dessa dagar. Tror vi lyckades pricka sommarens varmaste dagar och dessutom i kombination med vägarbeten längs stora delar av vägen vi valt att färdas på.
Sista natten tillbringades i en liten mysig stuga strax söder om Hamar. Här fanns ”cyklar” att låna för att ta sig ner till badstranden vid sjön några kilometer därifrån. Svettiga efter dagens varma MC-färd lät det som en given kvällsplan trots det lite udda utbudet av lånecyklar.

Efter en god natts sömn i lilla stugan gick färden hemåt. Väl hemma kan vi se tillbaka på några väldigt minnesvärda dagar men mc-åkning på fina slingriga vägar och fantastiska naturupplevelser.